Månadsarkiv: november 2013

Inspiration – Musik – The Birthday Massacre

Under skrivandet av Förbannad så har en spellista fylld med musik från The Birthday Massacre gått varm. Deras goth-poprock har träffat en nästan perfekt nerv vad gäller inspiration. Även om Förbannad är tänkt som mer mörk och mer emo än musiken så passar de gotiska melodierna och texterna in väldigt bra in. Speciellt skivan Hide and Seek har inspirerat. Låten Play fith Fire har gett ett intryck och fungerar som inspiration till äventyret Röda husets hemlighet som kommer arrangeras på Sävcon och Gothcon.

 

A house of red light
Burns like your wanting eyes
The rain is away
And we say
When we say

We will play with fire
We will play with fire

And every night the Red Light will burn like your eyes
Our time is never, ‘cause we’ll live forever

We will play with fire
We will play with fire

Annonser

Att skapa monster utan tentakler

Hej igen Internet!

 

Arbetet på Förbannad rullar på, första speltestet är nu utskickat för granskning och speltest. Petra kämpar vidare med sina underbar bilder. Själv sitter jag och pillar på metodiken som beskrivs i boken. Ganska tidigt i både Förbannad och hitills hemliga Projekt T så bestämde jag att adoptera policyn ”Inga tentakelmonster”. Detta för att det lätt blir att man faller tillbaka på den Lovecraftianska skräcken med obeskrivbara klumpar av tentakler och sånt ingen människa skulle få se. Istället ville jag att monstren i Förbannad ska vara nåt annat. Jag funderade länge, gick tillbaka i minnet för att hitta vad jag var rädd för när jag var liten. Den gamla tanten som rörde sig hackigt runt i höghuset jag är uppväxt i, den våldsamma och lättretade och extremt aggressiva pojken som gick i samma klass som mig som varje vecka slog ner eller skadade minst en elev på skolan (inklusive mig vid några tillfällen) som alla var rädd för.

 

Där hittade jag mina ”monster”.

 

Jag väljer att skriva monster inom ””, av den anledningen att de egentligen inte är vad man till vardags kallas monster. Dock så är de monster i Förbannads värld. De är monstren i karaktärernas ögon. Världen i Förbannad ska ses som genom en mörk och smutsig lins. Alla skuggor är längre, alla kids på skolgården vill hitta en anledning att frysa ut dig. Den mentalsjuka mannen som driver runt på staden är egentligen en ond varelse som vill fånga dig och äta ditt hjärta och bider sin tid. Tankesättet ser ut så här: ta något mundant, gärna nåt som är lite småläskigt eller konstigt, sedan vrider du upp hotfaktorn och det läskiga till 11. Den arga och bitska lärarinnan är egentligen avundsjuk på de unga och oförstörda karaktäerna och vill förstöra deras liv för att hon är avundsjuk för att hon förstörde sitt eget liv. Hon vill hämnas för det liv hon slösade bort och ta ut det på karaktärerna.

 

Här känner jag igen att jag måste vifta med varningsflaggan innan någon attackerar kommentatorsfältet.

 

Så här är det; det är inte tänkt att det ska ligga någon värdering i hur fienderna i Förbannad skapas. Bara för att en mentalt handikappad pojke refereras till som efterbliven och ett ”monster” så betyder inte det att man ska se alla mentalt handikappade som efterblivna monster. Då har man missat en stor del av poängen med rollspel. Rollspel är inte verklighet. Så är det. Vi ser inte alver, dvärgar och vampyrerna på gatorna. De är fiktion, precis som Förbannad. Förbannad är ett spel, en lek. En våldsam och mörk lek, men ändå en lek. Det handlar om att uppnå en känsla. Känslan att vara ung, utstött och förbannad. Det är den känslan som spelet handlar om. Bara för att man beskriver en värld som är mörk, där unga flickor råkar illa ut och skadar andra så ska man inte se det som om det är nåt som sker på riktigt. Om man blandar in radikala politiska värderingar för att framhäva sin egen politiska  agenda så kommer fasaden att krackelera. Regeltekniskt kan inte spelet gå sönder, men man kan ha sönder spelet och lämna ett bitter eftersmak om man använder det som propaganda. Så, se spelet för vad det är.

Så tänker jag. Ha ett öppet sinne och ett öga för det bisarra så kommer det bli som det är tänkt.

 

Tills nästa gång.

/

John


Viskningar från tecknarstugan

Idag fick jag ett trevligt litet mail från eminente Petra Blomkvist, min illustratör. Hon skickade en bild som är under utveckling, en liten ”work in progress”. Bilden föreställer en av exempelkaraktärerna som är med i exempelkampanjen i slutet av boken.

 

Fin, eller hur?

 

SD portrait WIP

 

Tills nästa gång.

/

John


Inspiration – Lilla stjärna

Hej alla!

 

Jag tänkte inleda med att utan att skämmas berätta att den största inspirationen till Förbannad är den underbara boken Lilla stjärna av John Ajvide Lindkqvist. Berättelsen om Theres och Teresas öden är en av de starkaste läsupplevelser jag varit med om. Jag kommer aldrig kunna lyssna på Thank you for the Music av ABBA efter att ha läst boken.

Lilla stjärna

 

Har ni inte läst den, läs den. Köp eller hyr den, köp den som bok, pocket eller ljudbok. Bara ni skaffar den. Efter det kommer ni rysa varje gång någon tar fram en borrmaskin också. Så vänta med att skaffa den om du ska renovera huset..

Mycket av det dramatiska och tematiska upplägget i Förbannad är hämtat från Lilla Stjärna. Precis som boken bygger varje speltillfälle i Förbannad till ett klimax som riskerar vara både blodigt och fruktansvärt.

 

Rekommenderat köp utan tvekan.

 

Tills nästa gång, se upp för troll!

/
John