Att skapa monster utan tentakler

Hej igen Internet!

 

Arbetet på Förbannad rullar på, första speltestet är nu utskickat för granskning och speltest. Petra kämpar vidare med sina underbar bilder. Själv sitter jag och pillar på metodiken som beskrivs i boken. Ganska tidigt i både Förbannad och hitills hemliga Projekt T så bestämde jag att adoptera policyn ”Inga tentakelmonster”. Detta för att det lätt blir att man faller tillbaka på den Lovecraftianska skräcken med obeskrivbara klumpar av tentakler och sånt ingen människa skulle få se. Istället ville jag att monstren i Förbannad ska vara nåt annat. Jag funderade länge, gick tillbaka i minnet för att hitta vad jag var rädd för när jag var liten. Den gamla tanten som rörde sig hackigt runt i höghuset jag är uppväxt i, den våldsamma och lättretade och extremt aggressiva pojken som gick i samma klass som mig som varje vecka slog ner eller skadade minst en elev på skolan (inklusive mig vid några tillfällen) som alla var rädd för.

 

Där hittade jag mina ”monster”.

 

Jag väljer att skriva monster inom ””, av den anledningen att de egentligen inte är vad man till vardags kallas monster. Dock så är de monster i Förbannads värld. De är monstren i karaktärernas ögon. Världen i Förbannad ska ses som genom en mörk och smutsig lins. Alla skuggor är längre, alla kids på skolgården vill hitta en anledning att frysa ut dig. Den mentalsjuka mannen som driver runt på staden är egentligen en ond varelse som vill fånga dig och äta ditt hjärta och bider sin tid. Tankesättet ser ut så här: ta något mundant, gärna nåt som är lite småläskigt eller konstigt, sedan vrider du upp hotfaktorn och det läskiga till 11. Den arga och bitska lärarinnan är egentligen avundsjuk på de unga och oförstörda karaktäerna och vill förstöra deras liv för att hon är avundsjuk för att hon förstörde sitt eget liv. Hon vill hämnas för det liv hon slösade bort och ta ut det på karaktärerna.

 

Här känner jag igen att jag måste vifta med varningsflaggan innan någon attackerar kommentatorsfältet.

 

Så här är det; det är inte tänkt att det ska ligga någon värdering i hur fienderna i Förbannad skapas. Bara för att en mentalt handikappad pojke refereras till som efterbliven och ett ”monster” så betyder inte det att man ska se alla mentalt handikappade som efterblivna monster. Då har man missat en stor del av poängen med rollspel. Rollspel är inte verklighet. Så är det. Vi ser inte alver, dvärgar och vampyrerna på gatorna. De är fiktion, precis som Förbannad. Förbannad är ett spel, en lek. En våldsam och mörk lek, men ändå en lek. Det handlar om att uppnå en känsla. Känslan att vara ung, utstött och förbannad. Det är den känslan som spelet handlar om. Bara för att man beskriver en värld som är mörk, där unga flickor råkar illa ut och skadar andra så ska man inte se det som om det är nåt som sker på riktigt. Om man blandar in radikala politiska värderingar för att framhäva sin egen politiska  agenda så kommer fasaden att krackelera. Regeltekniskt kan inte spelet gå sönder, men man kan ha sönder spelet och lämna ett bitter eftersmak om man använder det som propaganda. Så, se spelet för vad det är.

Så tänker jag. Ha ett öppet sinne och ett öga för det bisarra så kommer det bli som det är tänkt.

 

Tills nästa gång.

/

John

Annonser

One response to “Att skapa monster utan tentakler

  • someoneconcerned

    Spännande. Förbannad låter som ett riktigt kul rollspel.

    Nu tänkte jag göra det du specifikt bad om inte skulle hända, och kommentera det där på slutet. Jag tänkte dock inte göra det på ett argt sätt utan försöka vara lite konstruktiv. Det jag reagerade på var att du skrev att rollspel inte är verkligt så därför kan man uttrycka sig hur man vill om människor och att detta automatiskt inte ska tolkas som generaliserande för den grupp man uttrycker sig om. Som du förstår gjorde jag alltså ett antagande om att ”efterbliven” var ett exempel för icke politiskt korrekt ordbruk som i meningen ”inom fiktionen/fantasin” är tillåten.

    Jag tycker att det fungerar som förklaring just i ett rollspel som fokuserar på människors udda egenskaper och gör dessa udda eller på olika sätt helt enkelt anmärkningsvärda individerna, till monster. Men om jag skulle skriva ett annat rollspel som handlade om politik t.ex. då skulle jag kanske vara lite mer försiktig med att förvandla meningsmotståndare till monster eftersom det skulle ha en helt annan innebörd, trots att det är fiktion. Därför tycker jag att det är lite oanständigt att skriva: ”Det är okay, för det är fiktion”. Visst ska man se med mer blida ögon på fiktion, på skönlitteratur, men samtidigt är detta också ett medium för att uttrycka sig i det politiska rummet, så som författare måste man ju också vara ganska medveten och försiktig med hur man uttrycker sig. I Förbannad tror jag alltså inte att det är några problem, men som sagt, i rollspel som gör större anspråk på att återspegla världen realistiskt kanske man ska vara lite mer försiktig med att göra antaganden om grupper i samhället. Och då funkar det ju inte att man uttrycker sig generellt om rollspel och sätter likamedelstecken mellan samtliga rollspel och ”alver och orcher”.

    Sen tror jag också att det kan vara värt att inte skriva om grupper av människor som faktiskt finns på riktigt i ett rollspel och däri återge stereotypa drag hos dem såvida man inte just uttrycker sig som du gör i det här inlägget. Nån form av förklaring om att man inser att grupper inte ska stereotypiseras, kanske i ett förord i rollspelet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: