Etikettarkiv: Monster

Att skapa monster utan tentakler

Hej igen Internet!

 

Arbetet på Förbannad rullar på, första speltestet är nu utskickat för granskning och speltest. Petra kämpar vidare med sina underbar bilder. Själv sitter jag och pillar på metodiken som beskrivs i boken. Ganska tidigt i både Förbannad och hitills hemliga Projekt T så bestämde jag att adoptera policyn ”Inga tentakelmonster”. Detta för att det lätt blir att man faller tillbaka på den Lovecraftianska skräcken med obeskrivbara klumpar av tentakler och sånt ingen människa skulle få se. Istället ville jag att monstren i Förbannad ska vara nåt annat. Jag funderade länge, gick tillbaka i minnet för att hitta vad jag var rädd för när jag var liten. Den gamla tanten som rörde sig hackigt runt i höghuset jag är uppväxt i, den våldsamma och lättretade och extremt aggressiva pojken som gick i samma klass som mig som varje vecka slog ner eller skadade minst en elev på skolan (inklusive mig vid några tillfällen) som alla var rädd för.

 

Där hittade jag mina ”monster”.

 

Jag väljer att skriva monster inom ””, av den anledningen att de egentligen inte är vad man till vardags kallas monster. Dock så är de monster i Förbannads värld. De är monstren i karaktärernas ögon. Världen i Förbannad ska ses som genom en mörk och smutsig lins. Alla skuggor är längre, alla kids på skolgården vill hitta en anledning att frysa ut dig. Den mentalsjuka mannen som driver runt på staden är egentligen en ond varelse som vill fånga dig och äta ditt hjärta och bider sin tid. Tankesättet ser ut så här: ta något mundant, gärna nåt som är lite småläskigt eller konstigt, sedan vrider du upp hotfaktorn och det läskiga till 11. Den arga och bitska lärarinnan är egentligen avundsjuk på de unga och oförstörda karaktäerna och vill förstöra deras liv för att hon är avundsjuk för att hon förstörde sitt eget liv. Hon vill hämnas för det liv hon slösade bort och ta ut det på karaktärerna.

 

Här känner jag igen att jag måste vifta med varningsflaggan innan någon attackerar kommentatorsfältet.

 

Så här är det; det är inte tänkt att det ska ligga någon värdering i hur fienderna i Förbannad skapas. Bara för att en mentalt handikappad pojke refereras till som efterbliven och ett ”monster” så betyder inte det att man ska se alla mentalt handikappade som efterblivna monster. Då har man missat en stor del av poängen med rollspel. Rollspel är inte verklighet. Så är det. Vi ser inte alver, dvärgar och vampyrerna på gatorna. De är fiktion, precis som Förbannad. Förbannad är ett spel, en lek. En våldsam och mörk lek, men ändå en lek. Det handlar om att uppnå en känsla. Känslan att vara ung, utstött och förbannad. Det är den känslan som spelet handlar om. Bara för att man beskriver en värld som är mörk, där unga flickor råkar illa ut och skadar andra så ska man inte se det som om det är nåt som sker på riktigt. Om man blandar in radikala politiska värderingar för att framhäva sin egen politiska  agenda så kommer fasaden att krackelera. Regeltekniskt kan inte spelet gå sönder, men man kan ha sönder spelet och lämna ett bitter eftersmak om man använder det som propaganda. Så, se spelet för vad det är.

Så tänker jag. Ha ett öppet sinne och ett öga för det bisarra så kommer det bli som det är tänkt.

 

Tills nästa gång.

/

John

Annonser